Idag var det tävling för Anton i Getinge och även denna gång åkte han hem med seger bucklan.

Lagom till träningen för 65cc förarna öppnade himlen sig totalt, regnat bara öste ner men jag sa till Anton innan racet att han måste köra hela träningen, för Getinge hade han inte varit på innan. Detta gjorde han verkligen. Blöt som en hund men fullt hela träningen, bra kämpat. Lagom tills träningen var slut slutade även regnet. Typiskt!
När det sedan var dags för tidskval var inte Anton alls på humör längre, han var hängig och riktigt slö. Såg ett tag ut som han var på väg att bli sjuk. Men jag snackade med han och vi kom överens om att han skulle i alla fall ut och köra 3 varv på tidskvalet och sedan fick det räcka. Anton bestämmer skälv om han vill köra eller inte, och till slut så ville han ut och köra så som vi sa.
I och med att banan var rejält skitig så såg vi till att vara först ut på kvalet. Det gav resultat visade det sig.

1 varv långsamt, sedan 2 varv allt han hade var planen. Efter det skulle han komma in och kolla tiden innan vi gick ner till bussen. När vi kollade tiden höll jag på att smälla av. 9 sekunder före 2an som var Rasmus Håkansson. När vi kollade efter att kvalet var slut hade Filip Olsson närmat sig lite men Anton vann ändå tids kvalet med ca 6 sekunder. Grymt.

När Anton fick reda på att han vann så stort blev han på mycket bättre humör och jag behövde inte peppa han för att rulla ut till heaten senare.

I första heatet var Anton 6a ut ur start svängen, men körde upp sig ganska fort till 3a bakom Rasmus. Filip Olsson körde i ett imponerande tempo och lämnade övriga som en av löning. Men tyvärr ramlade Filip och Rasmus tog över ledningen, Anton låg nu bakom Filip på 3e plats och jagade. Filip gjorde ännu en vurpa och Anton var nu uppe på en andra plats och började jaga i fatt Rasmus. Nu var det Antons tur och ramla, men han tappade ingen placering. Anton jagade ifatt Rasmus igen men det räckte inte riktigt utan han fick nöja sig med en andra plats bakom Rasmus men före Filip.

Till andra heatet gjorde Anton och jag upp en plan, och det var att om han inte var först i starten skulle han ge allt på första varvet och gå upp i ledningen om han kunde. Om han ledde skulle han rycka allt han kunde för att få en lucka.

I starten var han 3a bakom Filip och Rasmus, men innan första varvet var slut ledde han, på endast ett par varv ryckte han sedan till sig en ledning på ca 10 sekunder före Filip och Rasmus. Anton ramlade i mitten av heatet och Filip kunde gå upp i ledning. Men Anton var snabbt uppe och jagade igen.
Dessa två killar bjöd nu upp på en lika härlig fajt som dom gjorde i Varberg och det höll sig tills det var 3 varv kvar, då lyckades Anton ta sig om och gå mot en bra seger. Filip körde mycket bra hela detta heat och var ca 6-8 sekunder bakom Anton i mål men långt före Rasmus som inte gick riktigt att känna igen i detta heat.

Totalt vann Anton med placeringarna 2a 1a och tvåa var Rasmus med placeringarna 1a 3a, Filip blev trea totalt med placeringarna 3a 2a.
Dessa två helger har givit Anton grymt mycket och han har fått smak på hur det känns att vinna mot bra motstånd, nu gäller det att ta med sig detta till SM i Piteå 31/7-1/8 där han ligger 10a totalt.

Rasmus Sjöberg har lagt en hel vecka hos Danne och hjälp han med sand träning. Dom har haft hård cross träning Mån, Tis och tor, fre och pappa Pierre säger att Rasmus verkligen har bjudit på sig. Killarna har tränat hårt och Danne och hans lille bror Freddy har verkligen gjort framsteg, vi är grymt nöjda med Rasmus hjälp denna vecka och vi ser verkligen fram i mot SMet i Piteå.
Danne ligger 2a totalt i SM och skall göra allt han kan för att plocka in poäng på 1an.

På Söndag och Måndag har jag träningsläger i Falun där Rasmus är med som tränare, men även Danne med familj är med. Med lite tur kanske även Kim dyker upp. Men bara om magen är i form tills dess skall sägas.
På Tisdag därefter har teamet träning tillsammans på en egen hyrd bana. Där skall dom sista detaljerna slipas på innan Piteå SMet. Fram tills dess får vi hoppas på fortsatt fint väder och kanske ett eller två dopp i havet. Vi syns i Piteå alla.

Mvh Patrik

I Lördags körde Anton en deltävling i VMX cupen och den gick i Varberg.

VMX cupen har till i år blivit mycket bättre, där körs en träning på 20 minuter, ett tidskval på 20 minuter och sedan 2 A-finaler på vardera 12 minuter+2varv. Så körmässigt finns där inget att klaga på. Men jag måste säga att köra på enhets bränslet Aspen skapar bara problem och jag tycker inte det är speciellt miljö vänligt heller. Halva depån står och tömmer sina tankar och förgasare på crossarna och mängden bensin som spills ut blir rätt så mycket. Men förhoppningsvis ändras det tills nästa år, jag tycker också man skall öppna klasserna för utomstående klubbar. Ge klubbarna som anordnar cupen förtur och fyll sedan på med förare från andra klubbar. Tävlings upplägget är så bra nu så det finns förare som vill vara med, och det skapar ju bara ännu bättre tävlings heat.

Åter till tävlingen. Anton har inte kunnat träna på länge pga min rygg skada och att husbilen står på verkstad sedan 5 veckor tillbaka. Aldrig mer Ford kan jag säga, vilken skit. Så när jag och Anton pratade på vägen ner till Varberg sa jag till han att ta det lite lugnt idag pga han inte kört på länge. Anton tittade på mig precis som jag inte var klok. -Pappa jag skall vara bäst på träningen och vinna kvalet och båda heaten. Ok sa jag, men bli inte besviken om det inte går som du vill bara, lägg av nu pappa sa han bara.
Vädret var nästan för bra denna dag, ca 30 grader varm så vätska och skugga visade sig vara avgörande för många.
Här vill jag ge Anton extra mycket beröm. För han sköte sig exemplariskt. Vi gjorde upp en plan att han skulle köra så lite som möjligt på träning och kval och när han kom in under träning och kval skulle han dricka så mycket som möjligt och hålla sig i skugga. Detta funkade kanon och han var dessutom snabbast av alla, så långt bra.

I första heatet gjorde han en bra start och var 2a ut bakom Filip Olsson. Dessa två bjöd upp på en härlig fajt när dom drog ifrån alla övriga. Extra kul var att båda killarna körde snyggt, dom höll sina spår när dom var nära varandra och det var aldrig någon fara fast dom var jämsides och om varandra flera gånger. Riktigt just och häftig racing. I mål var Anton först och han hade mot slutet även skapat sig en lucka på ca 8 sekunder. Direkt efter heatet gick han och satte sig i skuggan med en vatten flaska och en våt hand duk på huvudet. Jag kan säga att jag inte sett han så här fokuserad innan, och att han vann heatet syntes knappt. Det var precis som att det var väl inget konstigt med det, jag kom ju hit för att vinna.
Klart att han var nöjd, men han visade det inte det var ju ett heat kvar. Skit häftigt att se.

I andra heatet var Anton 4a ut ur start svängen, denna gång var Sallonen och Oliver Oldin med där framme förutom Anton och Filip.
Sallonen vurpade tyvärr bort sig i början men Oldin, Filip och Anton körde som bara den, alla 3 körde som i första racet snyggt och just och ingen ville ge sig. När Filip låg 1a Anton 2a och Oldin 3a skulle Anton köra om en varvad men gjorde då en miss och tappade Oldin igen. Filip fick då även en lucka på direkt ca 5 sekunder. Anton var aldrig om kull men fastnade lite i en vall så han tappade rätt så mycket tid. Bra här av Anton var att han stressade inte upp sig utan fick tillbaka hojen på banan och tog direkt upp jakten. Filip som ledde gjorde tyvärr en miss och gick om kull, riktigt tråkigt för det kunde blivit ett riktigt intressant heat med 3 inblandade. Nu blev det bra ändå för Oldin och Anton gav precis allt dom hade. När det var ca 3 varv kvar blev Oldin lite stressad och han började titta bakåt efter Anton och det kostade han segern, för när Anton väl tryckte sig förbi en sista gång så gav han allt han hade kvar. Även denna gång ryckte han då till sig en lucka på ca 8-10 sekunder och höll den in i mål.

I depån sedan var Anton riktigt nöjd med sin körning och han var inte sen med att säga till mig. -Jag sa ju att jag kom hit för att vinna allting. -Ja det gjorde du Anton sa jag, både nöjt och förvånat. Tänkte sedan för mig skälv, shit grabben börjar verkligen bli en tävlings människa.
Varför jag säger som jag sa till han på vägen ner, det är mest för att jag vill inte han skall sätta upp för höga mål redan i denna åldern. Man vill ju inte dom skall bli besvikna om det inte går som dom vill, men det är inte alltid lätt.
Man får se till att om det inte går som dom tänkt sig, då får man vissa att man är nöjd som förälder oavsett resultat, nu vet Anton att jag älskar han hur det än går, men det är inte alltid det räcker ändå.

Dagen efter var det dags för dom lite större killarna och tjejerna att köra och då var jag där som funktionär. Anton ville hänga med, men det satte jag stopp för, du skall med mamma och lillebror och bada.
Anton blev först skit sur, men efter ha förklarat för han att crossen inte är allt och att bada här i Sverige med 30 grader i luften inte är allt för vanligt. Då gav han sig tillslut.

Nu i veckan skulle jag och Anton egentligen åkt upp till team kompisen för lite sand träning, men problemet med bussen gör att vi får hålla oss hemma. Tråkigt för Dannes pappa Pierre hade ordnat en riktigt bra grej. Sorry Pierre.
Istället blir det att ladda för läger i Falun 25-26/7 och sedan resa till Piteå och Svemocup (65cc SM) som står närmast. SMet i Piteå skall bli riktigt kul och både jag och Anton ser mycket fram i mot denna resa, vi kommer innan tävlingen även hinna med några dagar på Piteå havsbad som man hört mycket gått om. Tills dess ha det gött alla.

Mvh Patrik

Jag kom ner till Uddevalla på Fredag förmiddag och direkt fick man känslan att klubben gjort ett grymt jobb, när man träffade dom som är ansvariga så såg man ett lugn som man inte riktigt sett innan. När man frågade hur allt låg till fick man ett skönt svar -vi är mycket bra med i matchen så det känns riktigt bra nu. När jag träffade FIMs hövding så fick man där också ett kvitto på att klubben gjort ett grymt bra förarbete. För klubben fick mycket beröm av FIM, bästa förbereda tävlingen någonsin var Wolfgangs egna ord.
Ett grymt betyg som klubben och dess organisation skall ta åt sig med ära.

Fredag och Lördag bestod av blå himmel och helt underbart väder. Jag har aldrig sett så mycket folk som jag såg på Lördagen. Nu vet jag inte vilka siffror det var men stämningen som var gjorde att det kändes som det var Söndag och final racens dag. Riktigt kul.

Stämningen hos dom Svenska killarna som var på plats för att tävla var på topp, och skälv var jag mycket sugen på att se framför allt Fredrik Noren och Calle Aspegren i deras debut i VM sammanhang. Både Fredrik och Calle var lite stela i sin åkning till en början och även om dom inte gjorde bort sig så såg man att dom hade mer fart att plocka fram. Jag kan lugnt säga att båda dessa killar växte otroligt mycket ju längre tävlingen gick. För i sista heatet när dom tog poäng såg det ut som dom kört VM hela året.

Både Calle och Fredrik har hur mycket att hämta som helst vad gäller VM och frågar du mig finns det inget annat än att dom skall ut och köra så fort som möjligt. Jag kan säga från bandepån så har dom redan visat upp sig, jag fick frågan från ett par herrar som inte är helt borta i VM sammanhang vilka Fredrik och Calle var och vilket team dom kör för, och när jag sedan svarade att ni var här för första gången för att skaffa rutin inför 2011. Då planen förhoppningsvis är att det skall bli många fler VM. Nickades det imponerande.
Så vem vet VM och team kanske inte är så långt borta. För alla såg när Fredrik låg och drog på sin 16e plats och åkte lika fort som klungan framför som var ända fram till 8e plats. Denna klunga tappade dock Fredrik 3 varv mot slutet, dom såg också att Calle körde fortare ju längre heatet gick. Tar ni på era tränings skor och trappar upp eran träning så är ni snart och slås bland dom 10 i VM.

En förare som jag imponerades av är Cairoli, körningen han presterar är något mer än alla andra om du frågar mig. Om man tar Cairoli så tar han vara på varje meter ute på banan. Jag stod och tittade på en kurva i 10 minuter och försökte komma på vad han och några till gör och det jag kom fram till är just det att det vilas inte en millimeter, tekniken är givetvis helt enorm men man märker också att prestera som Cairoli gör då behövs det så mycket mer. Fysiken är absolut på topp lika så reaktions förmågan. Man märker att så fort det händer något han inte vill skall hända på banan så reagerar han blixt snabbt och rättar till det oförutsedda. För att bli sådan då måste man ha full kontroll på sin kropp, man måste var otroligt smidig och grymt förberedd. Ni vet allt det här med mental träning, mat, dryck och uppvärmning. Jag har tittat på Cairoli några gånger nu och han är minutiös med allt tex uppvärmningen pågår ända tills han står på grinden. Här finns mycket att lära.

Ken de Dycker vurpade illa på Lördagen precis framför ban depån. Det han gjorde var att han missade en aning och slog runt framlänges, bredvid mig stod en herre och sa till mig – this is not the first time he do this. Såret han fick ovanför armbågen på triseps sidan var ca 6-7cm långt och djupt ända in till senorna, jacket fick sys med otroliga 36 stygn (obs ca).

När Boissiere vurpade ner för ”norskedalen” stod jag precis framför, och misstaget han gjorde var att han hoppade för långt. Precis när han kom fram till kanten så missade han en liten grop och han inte reagera, detta gjorde att han landade rätt i en elak grop nere i backen och slog runt framlänges och fick cyckeln rätt i ryggen. Nu tänker jag på det jag skrev innan om Cairoli och hans reaktionsförmåga. Boissiere har tydligen varit skadad till och från så hans träning har inte varit på topp, detta kan spela in mer än man tror. Kan du inte träna fullt ut och se till att du är på topp då kan sådana här saker hända lättare när det går så fort som det gör i VM. Det tror jag i alla fall. För mig är detta ännu ett kvitto vad som kräfs för att nå toppen i VM. Träning och åter träning är det ända som gäller. Och vi ser ju hur fort Boissiere kör fastän han inte är 100% tränad !!
Jag tycker dock inte vi skall klanka på dom som försöker här i Sverige. För träning på denna nivå är inte enkel, och skall vi komma vidare då behöver vi professionell hjälp med just detta.
Vi har flera förare här i Sverige som kör minst lika bra tekniskt som vilken förare som helst, men den övriga biten det är där vi ligger efter. Bästa lösningen är nog att satsa pengar på att få in våra Svenska löften i team utomlands, så som Tom lyckats gjort.
Väl där får man se till att klippa navelsträngen och bestämma sig för att börja leva cross på allvar. För går du in för det halvdant finns man inte kvar länge.
Det finns säkert fler lösningar som att tex åka och bo tillsammans utomlands under kontrollerade former under en hel säsong, men då behövs PENGAR till mekaniker, hjälp att få ordentlig med mat, ordentligt boende, orimligt mycket med material (delar), m.m. Inte lätt.

Nä det bästa är nog att satsa allt på ett kort när tillfället väl ges.

För det är det som Jeffrey Herlings, Ken Roczen m.m gjort det kan jag lova.

Ännu en gång Uddevalla -Tack för ett grymt arrangemang.

Mvh Patrik.